Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REN CE
sig ned för att lyssna till de sidor, som skrifvits
under förmiddagen. Stilla och lycklig satt hon
och gladde sig åt, att högen med tättskrifna
sidor växt på bordet. Ty hon visste väl, hvem
det var, som gaf arbetet lif. Hon wisste, att
hvad jag diktade om människor, växte fram
under långa samtal mellan henne och mig, och
hon njöt af, att jag kallade henne för min
anteckningsbok, som säkrare än någon skrift
bevarade mina tankar och gaf mig dem åter,
friska och förnyade. Ty när jag då hämtade dem
tillbaka ur det trogna minne, hvilket gömde mina
egna tankar bättre än jag själf, återsåg jag dem
genom det kärlekens förstoringsglas, hvarmed
hon såg allt det, som rörde henne och mig och
framför allt mitt arbete. Därför kände också
hon, medan jag läste, att hvad hon själf med
mig sett i oordnade fantasier, i det skrifna tagit
form. Hon njöt en stilla och sällsam
modersglädje vid att följa dessa mina andliga barn,
alltsom de blefvo till, och ändå var hon svartsjuk
på dem, emedan hon inbillade sig, att de kunde
fylla mina tankar, så att de undanträngde henne
själf, hemmet, barnen och allt hvad i lifvet fanns.
Ja, jag tror aldrig, att hon anade, hur denna
samdiktan med henne: var mig dyrbarare än
dikten själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
