Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00
fallit i vattnet, och att de där skulle hitta
honom som ett lik, och då kunde aldrig hvarken
mamma eller pappa eller syskonen någonsin bli
glada mer. Allt detta hörde Sven på och förstod
bara, att mamma var snällare mot honom än
alla andra människor. Så lät hon Sven berätta,
allt hvad han hade sett och gjort, hur roligt
han haft, och hur långt borta han varit. Hon
fick reda på både den lilla råttan och fåglarna
och kärret och stenkastningen. Och till sist
förstodo de hvarandra båda två och voro endast
lyckliga öfver, att de återfunnit hvarandra.
Och när de riktigt talat ut, då tog mamma
Sven med sig till ateniennen. Där stodo många
rara saker, som Sven ibland brukade få leka
med, när det var riktigt väl. Bland annat stod
där en hvit pudel af porslin, som hade en tofs
på svansen och bar en liten toffel i mun. Den
var mycket gammal och tillhörde egentligen inte
mamma. Ty pappa hade fått den af sin mor,
och den hade varit hennes, alltsedan hon var
två år gammal, då hon fått den af en gudmor.
Den var det bästa Sven visste, och den
tog mamma i sitt hjärtas lycksalighet ned från
ateniennen och gaf honom i stället för ris. Den
fick stå kvar, där den stod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
