Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 122 —
Det var inte värdt för någon, att han
försökte taga Svens kärlek från den skämtsamma
sidan. Olof hånade visserligen lille-bror och sökte
förklara, att en riktig karl inte tycker om jäntor.
Till och med Svante, som i denna punkt hade
mindre rent samvete, försökte angripa lille-bror
med, att han var för liten.
I sin nöd vände sig Sven till mamma som
högsta auktoritet. Och mamma sade honom, att
han skulle inte bry sig om, hvad de stora
gossarne sade, utan att om han tyckte om Märta,
så var det ingenting att skämta med alls,
antingen han var liten eller stor.
Därmed ansåg Sven, att bröderna hade fått
bräckan, och lät dem icke vidare grumla sin
lycka. Han var så allvarlig själf midt i sin
glädje, att han icke förstod, hur någon människa
kunde skämta om en sådan sak, och därför
gjorde han heller ingen hemlighet af sina
förhållanden. Om någon äldre, hvilket kunde hända,
frågade! honom, om det var sant, att han hade
en fästmö, svarade han utan vidare ja, och strax
därefter sprang han och lekte med henne, som
om han velat fråga hela världen, om hon inte var
vacker och söt, som en riktig fästmö skall vara.
Ja, Sven uppförde sig öfverhufvud så, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
