Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 124 —
Han bad så vackert och såg så bevekande ut,
att till sist fick han sin vilja fram.
Han kom in i sin lilla röda hatt och med
den hvita blusen fladdrande om de små benen.
— Jag ska’ in till sta’n och bli klippt,
skrek han.
Han var fylld afifver och hänryckning, och
när han satt på tåget, pratade han i ett, och
han vände sig till en främmande gammal herre,
som han aldrig hade sett förr, och sade, att han
skulle fara till staden för att klippa sitt långa hår.
Den gamla herrn såg upp från sin tidning,
gaf gossen en förströdd och likgiltig blick och
fortsatte sin läsning.
Sven trodde, att han inte hade hört, och
upprepade för tydlighetens skull:
— Jag ska” klippa mitt hår, så jag inte ser
ut som en flicka.
Men den gamle herrn förskansade sig
bakom sin tidning och mumlade någonting, som
föranledde mamma att tysta sin lille klimp.
Sedan teg Sven hela vägen och satt alldeles
stilla, som om han grubblat på något. Han såg
så olycklig ut, att mamma tog honom i knät
och smekte gossen och var fullständigt förbittrad
på den gamle herrn, som inte kunde förstå, att
den lille satt och sörjde öfver, att inte alla främ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
