Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 157 —
sitta alldeles ensam i gräsmattan med en bukett
blåklockor och ranunkler i handen. Jag frågade
honom, om han ville följa med mig och gå i
parken. Detta var ett anbud, som han alltid
plägade mottaga med förtjusning, och det väckte
därför min förvåning, när han denna gång
energiskt vägrade.
— Vill inte Sven följa med pappa?
Jag kände mig nästan sårad och trodde det
var nycker.
Sven bara skakade på hufvudet och satt
stilla som han suttit.
— Men hvarför det då?
— Jo, jag sitter här och väntar på mamma,
sade lille-bror med mycken bestämdhet.
— Men det vet du väl, att mamma
kommer inte ut förrän senare. Mamma är inte så
frisk, som hon varit, och hon behöfver sofva
länge om morgnarna, därför att hon aldrig
sofver om nätterna.
Detta var också förhållandet, och om det
icke hindrade oss från att njuta af sommar och
lycka, kom detta sig endast däraf, att vi under
årens lopp i den grad vant oss vid, att min
hustrus sjuklighet periodvis måste återkomma,
att denna omständighet endast föreföll oss helt
naturlig och alldaglig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
