Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 170 —
ängslan, som jag icke kunde betvinga. Straxt
innan jag for, hade jag talat med min hustru i
telefon. Jag hade hört hennes röst på afstånd
darra af glädje: Sven var bättre! Han hade
setat uppe i sängen och skrattat och pratat. Han
hade ätit och bedt mamma hälsa till
»farsgubben», som var hans specialsmeknamn, när
han var mycket uppsluppen. Allt tydde alltså
på det bästa, och dock kunde jag icke bli min
ängslan kvitt.
När jag kom fram till Stockholm, var
klockan tio på aftonen. Jag hade kommit samma
minut, som sista båten gick ut till mitt hem.
Jag gick därför direkt till det hotell, där jag
plägade taga in. Det var mörkt och regnet föll i
strömmar. Hastigt trädde jag in i förstugan,
erfarande denna känsla af hopplöst främlingskap,
som alltid öfverfaller mig, när jag sommartiden
tvingas besöka Stockholm och vet, att jag måste
vara ensam. Jag hann’ icke framställa någon
begäran om ett rum, förrän portieren kom emot
mig och bad mig, i det han nämnde ett
nummer, genast ringa på i telefon.
Jag gjorde så och fick bara det beskedet,
att doktorn hade rest, och att jag ögonblickligen
skulle taga en vagn och åka efter.
Slaget, som kom öfver mig så häftigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
