Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 175 —
öfverrock, och ännu stod jag där och liksom
sökte vänja mina ögon vid ljuset i det upplysta
rummet.
— Ska” du inte gå in till honom? Ska” du
inte se honom? sade min hustru. Han är vaken.
Och hennes röst lät nästan förebrående,
som om hon icke förstått.
— Jo, jo, sade jag.
Och utan att fatta, hvad som nu skedde,
gick jag in och såg Sven ligga i min säng och
se upp till mig.
— Känner Sven igen pappa?
— Ja, sade den lille med förvånad röst.
Han kunde inte begripa, att alla de stora
sågo så upprörda och oroliga ut. Han sträckte
upp sin lilla hand och smekte mig, och jag
märkte, hur mager och tunn den blifvit.
Medan jag stod där och lutade mig ned
öfver gossen, förstod jag, att det var sant, och
att mitt barn lefde. Jag höll hans hand för
mina ögon, och jag kände, hur tyngden föll från
mitt bröst, och slöjan gled bort från mina ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
