Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 182 —
ditt barn dör, och du skall kunna rädda din
hustru».
Och genom rösterna, som jagade mitt arbete
fram, hörde jag som en ton, hvilken jag tyckte
mig känna igen: >»Es ist ein Vater mit seinem
Kind!» En fader med sitt barn! Hvar hade
jag hört det förr? När hade jag hört detta förr?
När hade jag känt denna jagande hast? Det
var, som om piskor hvinit, som om hofvar
slagit gnistor ur stenbundna vägar, som om jag
känt nattluften kyla mitt brännande hufvud. Jag
skref och skref. Och jag kom ihåg, hur jag åkt
som en rasande, i tanke att mitt barn var dödt.
Men jag tänkte icke längre på mitt barn.
Jag tänkte på henne, som måste äga mig helt,
om det skulle vara tänkbart, att hon kunde
stanna hos mig, i fall det ofattbara blefve
verklighet och Sven dog. Jag skref och skref, skref,
som ingen människa skrifvit för pengar, skref
de bästa sidor, som säkert flutit ur min penna.
Och när krafterna sveko mig, drack jag, drack
mycket för att hålla mig själf vid lif.
När solen redan en stund varit uppe, skref
jag de sista raderna. Och jag satt som bedöfvad.
Jag samlade ihop de fullskrifna arken och
lade dem i min låda, smög mig ut i rummen
och lyssnade vid den dörr, innanför hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
