Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 224 —
han sakta in, och hände det, att han blef afvisad,
kom gossen stilla tillbaka och satte sig ned med
en resignerad min, som om han visste, att han
icke fick begära allt på en gång.
Det var med honom som med mig, att han
skulle känt det som en lättnad, om han blott
vetat, hvad han skulle göra.
Och när vi tre sådana stunder sutto
ensamma, tänkte vi alla på, hvad som väl
försiggick bakom den stängda dörren, där min hustru
arbetade sig allt närmare och närmare den gräns,
där lifvet upphör, kämpade sig fram emot döden.
— Vet ni, hvad mamma lider utaf? sade
jag en dag.
Olof såg bort utan att säga något, men
Svante svarade:
— Ja.
Jag hade för öfrigt icke behöft fråga. Ty
jag visste, att hon beredt dem på, hvad som
komma skulle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
