Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 235 —
domen skulle kanske en sådan lyckokälla synas
fattig och ringa. Men när åren stänkt en smula
grått i håren, blir man nöjd med mindre än
förut. Man kan då lefva och lida, när man tror,
att det ligger inom möjlighetens gräns att skapa
en förbältring, och man kan i blotta
medvetandet om en sådan möjlighet finna något, som
nästan liknar lyckan.
För mig kom denna hjälp, i samma stund
den aning jag länge haft, att stadslifvet var
fördärfbringande för min hustrus hela tillstånd,
allt mera stadgades till verklig öfvertygelse och
till sist omsattes i ett beslut att rycka henne
loss därifrån och återvända till landet, som vi
aldrig borde ha lämnat. Läkaren uppmuntrade
mig äfven i detta mitt beslut, och när jag första
gången slog fram denna plan som en blott
möjlighet för min hustru, lyste hela hennes ansikte
upp, som om jag lofvat henne paradisets fröjder,
och hon sade bara:
— Kan du göra det för mig? Vill du det?
Dessa ord väckte mig till handling och lif,
och under alla tvifvel, all oro och allt, som jag
förut skildrat och berättat, hvilket tyngde mig
till jorden, glänste dessa ord emot mig som
stjärnor genom mörkret och äggade mig till
den sista stora ansträngning, hvilken jag hoppa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
