Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
var ett ofantligt svalg i tänkesätt, vanor och böjelser,
som skilde de båda könen af samma familj och samma
uppfostran från hvarandra, och som kom dem att stän-
digt gå förbi hvarandra, som här på kanalbanken, utan
att någonsin kunna följas åt.
Det var Nils Vedberg, prestens son, han som en-
ligt sin systers tro bara tänkte på sina studier, hvilken
yttrade till sin kamrat: »Fins det något värre än dessa
hälger hemma. Inte en Hicka att leta opp med ljus och
lykta. Dygdiga hvar eviga en — eller åtminstone allt
för rädda. Och det är också inte underligt, ty här bor
man ju som i glashus och om man snyter sig i ena
ändan af stan, ger det genljud i den andra.»
»Ja, den ville jag se, som skulle ha mod att ställa
till någon skandal här», sade kamraten. »Det är bara
att packa och ge sig i väg härifrån så fort man anstän-
digtvis kan. Gubbarna, de ha ändå ställt det rätt bra
för sig med sina spelpartier om kvällarna — men det
ska’ vi oskyldiga ungdomar inte få veta om en gång,
det skall bedrifvas i djupaste hemlighet för oss.»
»Också fins det ingen ungkarl, som håller ut här», bi-
fogade Nils, »alla, som flytta hit, äro gamla och de unga,
som växt upp här, söka sig härifrån så fort de kan.»
»Men apotekaren, han bor ju här sedan ett par år.
Hur bär han sig åt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
