Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
voro nästan begrafna i klutarna, och hon höll deras små
ansigten lutade mot sin skuldra, för att de ej skulle bli
kylda af den skarpa blåsten.
Från det stora molnet mot öster kom en skarp,
kall vind, som med ett hvinande ljud strök fram mellan
träden.
Den unga kvinnan påskyndade sina steg, i det hon
ängsligt såg åt det håll, där tjockan steg ifrån hafvet.
Med skärgårdsbons instinkt förstod hon betydelsen af
denna vind, visste, att den skulle föra fara med sig.
o o
»Ah herre gud», sade hon sakta. »Ah herre gud.»
Hon gick snabbare och snabbare, gick, fastän den
hastiga gången plågade hela hennes kropp, och fast bar-
nen tyngde på hennes efter sjukdomen svaga armar.
Hon såg ställe efter ställe, som låg vid vägen. Men med
läppar, sammanbitna af trots, gick hon förbi. Ty hon
kunde ej en gång till ligga främmande till last med dessa
barn, som ingen i hela världen mer än hon ville kän-
nas vid.
Och som hon gick, började snön att vräka ner. Den
kom icke längre i lätta, mjuka flingor, hvilka sakta gledo
in i trädens barr eller stilla täckte den frusna jorden.
Den kom i massor, den yrde i stora moln omkring
henne, så att den hämmade andedrägten och tvang henne
att stå stilla för att pusta ut. Den lade sig tung öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
