Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Dot var hennes musikaliska begåfiling som skaffat, henne
tillträde till umgängeskretsar, dit hon annars icke hörde.
Hvad som först fäste Sten Furus uppmärksamhet
på henne var den osökta naturlighet med hvilken hon
fann sig tillrätta i en ställning, som för de llesta skulle
varit ömtålig och rik på små förödmjukelser. Han såg
äfven att man bemötte henne med en förbindlighet, större
än denna ställning i allmänhet brukade anses kräfva,
och att, då man tog hennes talang i anspråk, det alltid
var som om man begärde en gunst, icke fordrade en
rättighet. Och detta fast hon aldrig nekade, alltid med
samma glada beredvillighet satte sig till pianot och spe-
lade så länge man önskade. Sten Furus erfarenhet ta-
lade snarare för att denna tjenstvillighet skulle haft en
annan följd, och han blef nyfiken på, hvår hemligheten
här kunde vara att söka.
Han hade blifvit presenterad för henne första gån-
gen de voro tillsamman, men då endast utbytt några be-
tydelselösa fraser med henne. Han hade derefter frågat
den som presenterat honom, en äldre officer, som ännu
omstrålades af ett gammalt Don Juansrykte, hvem hon
var.
En lofvande pianist, blef svaret, och dessutom en
förtjusande flicka!
Värmen i detta senare omdöme förvånade Sten Furu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
