Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
velat bevara åt honom — just därför att hon älskade
honom.
Alltjämt såg han hennes ansigte framför sig, och
lyst af ett nytt ljus tyckte han sig läsa i hennes tankar,
och förstå ändtligen, fullt och helt förstå.
Där, bakom de där mörka, klara ögonen hade det
spirat en dröm om en bättre, ljusare tid, då människorna
skulle kunna gifva utan att mista, taga utan att bindas,
då kärleken skulle vara en förening mellan stolta, fria
sinnen, en täflan mot samma mål, icke en strid om mak-
ten, — och denna lilla, bräckliga vilja hade sträckt sig
upp mot drömmen och sökt göra den till verklighet.
Han satt där länge, — det klarnade och ljusnade
inom honom, — en ny längtan fylde honom med en ny
kraft. Han såg utåt hafvets stora horisont, och det tyck-
tes honom att han skymtade något nytt i fjerran, loc-
kande som ett äfventyr, frestande som ett språng i det
okända.
Till slut reste han sig upp och andades djupt. Kring
hans mun spelade ett sorglöst, modigt, frigjordt leende.
»Ja, låt se då!» sade han högt och nickade ut åt
hafvet.
Och sa gick Sten Furu att vid fyrtio år pröfva på
litvets äfventyr, — gick med ungdomens förhoppningar
in i sin mannaålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
