Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
Sällskapet bestod af 2 damer och 4 herrar. »Dog-
gen» förde ordet. Doggen förde alltid ordet. Han
var konstnärskoloniens orakel, med rang, heder och
värdighet af snille — ett snille begrafvet i lättja. Hans
uttalanden — till och med i konstfrågor — gällde för
visdomens sista ord. Han hade ett godt hufvud och ett
sundt omdöme; och han var som hemma i Paris. Han
hade ingen annan lifsuppgift än den, att vara konstnä-
rernas literata rådman; i denna sin egenskap tog han
sitt uppehälle ur deras magra kassor — och blcf sjelf
fet deraf. Han var slagfärdig i repliken och ansågs kvick.
Till sitt yttre var han en frodig cyniker. En resande
svensk docent hade deraf tagit sig anledning att ge ho-
nom öknamnet Diogenes, hvilket af artisterna blifvit
»försvenskadt» till Doggen. Det sades, att han icke va-
rit ren mer än en enda gång, sedan han kom till Paris;
och den gången var det en fördomsfri kvinlig artist, som
kommit på den idéen att tvätta honom. Operationen
hade varit så grundlig, att Doggen insjuknat — och
från den stunden daterade sig hans fasta öfvertygelse,
att hans nervösa konstitution icke kunde fördraga
vatten.
Han satt nu hopkrupen i ett hörn med ett half-
tömdt kaffeglas framför sig, och talade i knarrande
grymtningar, som mödosamt arbetade sig fram ur den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
