Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
två prickar och en likbent triangel inne i en oval, med
tre streck till skägg — då stannade dessa unga ögon,
med sitt bedjande uttryck, på målaren Petri, som om
de velat anropa honom om en gnista af sympati.
Han var en liten hopsjunken man med ett för stort
hufvud på ett par smala axlar. Ansigtet, som hade en
skarp meflstofelesprofil, kransades af ett rödaktigt hel-
skägg, kortklippt, skjutande fram i en spets vid hakan.
Mustascherna voro käckt uppåtvridna, men det käcka
uttrycket i nedre delen af ansigtet, möttes redan vid de
insjunkna kinderna med ett annat uttryck — som var
dödens. Lorentz Petri var bröstsjuk i sista stadiet, och
tycktes redan märkt af dödens hand. Icke med dödens
blekhet utan med dödens rodnad, som brann i två fläc-
kar öfver hans utstående kindben, under de insjunkna
små ögonen, som glänste i sjukligt fuktig glans.
Han var den störste konstnären af dem alla. De
andre hade rika möjligheter — han var det glänsande
geniet; de andre hade gnistan — han var en själ af eld.
Men denna själ af eld hade förtärt den svaga kroppen ;
de andre hade helsan — geniet var dömdt att dö.
Dock, ännu lefde han, och ännu hade han kraft att
arbeta. I hans arbeten gnistrade Söderns sol, och Sö-
derns himmel hvälfde sig hög och blå öfver Orientens
färgrika lif. Det var en lifsglädje, som dansade vid en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
