Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
nämnt och som nyss kommit henne att rodna: »hur
står det till?» Men hur hade han icke sagt det! — med
känsla, värme, själ, och de vänliga ögonen hade haft
ett uttryck af deltagande, så starkt, att hon nästan
tyckt sig se något af sitt eget lidande afspegladt i deras
blåa djup. I det ögonblicket tyckte hon, att hon såg ho-
nom för första gång: den resliga gestalten i sin ljusa
sommardrägt af ylle — det blonda håret — mustascher-
na — allt. Men det var icke det yttre, som intog henne
så starkt; det var uttrycket i hans ögon. Hon kände
med ens en obegränsad lit till denne man; hon tyckte
att hon kunde säga honom allt, förtro sig åt honom
så helt som åt ingen annan på jorden — och från den
stunden daterade hon sitt tillfrisknande.
Han hade’strax, utan att någon bedt honom derom
men med hennes fars samtycke, gjort sig till hennes
läkare. Redan under deras första promenad gjorde han
henne fråga på fråga angående hennes helsotillstånd —
alltid i den muntraste ton, liksom för nöjes skull. Hon
svarade i samma ton, road af samtalets lekande lätt-
het, och så tog han afsked af henne med en replik,
som hon ännnu hörde ljuda för sina öron, med det halft
skämtsamma halft allvarliga tonfall, han begagnat.
»Om två månader ska’ vi vara friska igen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
