Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
mån på kroppen, som icke var stark. Hon kunde ibland,
utan synbar anledning, gripas af en gränslös nervös ån-
gest, en oresonlig, vanvettig ångest, som gjorde de
undersamma grå ögonen så vidgade och skrämda. Då
behöfde han endast taga hennes hand och hålla den
några minuter hårdt i sin–––-och hon kände ångesten
försvinna i ett välbehag, sådant hon alltid erfor vid upp-
vaknandet ur en svimning; hon kände en lättnad, som
om han verkligen tagit hennes ångest och burit den för
henne. Samma förnimmelse hade hon för öfrist allt-
igenom: det var som om han gjort sig till hennes kam-
rat och vän för att derigenoin få tillfälle att — bära
halfparten af hennes lidande på sina starka skuldror.
Och han såg så glad ut dervid, som om det hela för
honom endast varit en lek.
Öfver dessa två lyckliga sommarmånader llögo hen-
nes tankar — der hon gick genom den ändlösa Rue de
Rennes — och hon smålog åt minnena. Hon tyckte att
hon såg allt i fågelperspektiv, högt, högt uppifrån. Hon
såg inga detaljer; alla färger flöto samman och alla kon-
turer försvunno — det hela var blott ett stort och vidt
intryck af solbeglänst lycka.
Sjelfva afskedet, sådant hon mindes det, stod fram
i samma underbara stämning. Det fans nästan ingen-
ting af beklämning, ingenting af en skilsmessas smärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
