Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
drifven af en dunkel, formlös aning att det gällde hennes
lifs välfärd och lycka.
Att denna hemlighetsfulla, oemotståndliga längtan
till Paris kunde vara en längtan efter honom, hade al-
drig fallit henne in; i så fall skulle hon kanske icke ha
rest. Hon hade just icke heller tänkt på honom så myc-
ket under dessa dagar. Men der hon nu gick, vid Anna
Stråhles sida, öfver Pont des Arts och lät ögonen irra
nedåt floden med dess tusentals speglade ljus, kom
hon plötsligt att tänka på honom, och längtan efter ho-
nom grep henne — klart, markeradt, medvetet. Sam-
talet, som hon nyss åhört, och än mer de minnen sam-
talet väckt hos henne sjelf, hade gjort samma verkan
som den emulsion, fotografen använder för att fram-
kalla bilden när solen redan bränt den in i plåten. Det
var som om den stora verldsstaden med dess bullrande
lif, hvilket i början fullständigt bedöfvat henne, med ens
sjunkit tillbaka, blifvit endast en bakgrund åt hans bild.
Aningen om att hon skulle träffa honom — nu —
snart — genomdallrade henne som en elektrisk ström.
Det var som om hon, midt i denna stad med sina mil-
lioner menniskor, förnummit hans närvaro med sina
nerver.
Då de hunnit till Louvrens yttre borggård, stan-
nade Anna Stråhte och föreslog, att de skulle gå in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
