Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
vände han sig om, reste sig hastigt och kom fram
till dem.
Det var samma uttryck i dessa två par kvinnoögon,
som strålade honom till mötes ; men de bruna ögonen
hade på samma gång något af den mognade kvinnans
medvetna lidelse och något af en hunds sorgmodiga tro-
het — medan de grå ögonen vidgades i oanad lycka,
instinktlikt som två blomkalkar vidga sig mot solen.
Och ned i dessa gråa ögon sjönko hans milda blå,
i gränslös lycka.
»Ni här?» sade han.
»Ja. »
Det var allt, men det var nog, mer än nog för
Anna Strahles skarpsinnighet. Det var just det uttryck
i hans ögon och den klang i hans röst, som hon sjelf
drömt om att kunna framkalla en gång; det var det
skimmer af lycka, hon sjelf så länge spanat efter i hans
ansigte, det var den nyans af känsla, hon sjelf så länge
lyssnat efter i hans röst. Nu finis det der — för första
gång; men det var icke hon, som framkallat det. Det
var icke henne, det gällde — icke henne — icke henne.
Tankarne surrade om i hennes hufvud likt agnar i en
hvirfvel... Hon visste icke hvad hon skulle taga sig
till, visste icke hvad hon skulle säga eller göra... hon
kunde ju icke brista i gråt här... bland alla dessa främ-
10
JSutid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
