Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
jemnvikt och sinnesro, som brukar följa med en något
framskriden ålder. Ja, han hade sin ungdom bakom sig.
Sturm- und Drang-perioden var förbi, vandringsåren
tilländalupna. Han hade slagit rot; han hade det godt;
han var nöjd.
Jo, jo, visst var han nöjd. Han upprepade det för
sig sjelf der han gick, liksom till svar på en inre pro-
test. Ensamhetskänslan? Nåja. Menniskonaturen car
nu en gång sådan — särskildt Faustnaturen — han
smålog, en smula trött, men utan bitterhet. Längtan
efter livad man icke äger, längtan utan mål, längtan
i det blå — det var just sjelfva lifvets själ. Jo, jo,
visst var han nöjd — visst!
Han hade ju haft lyckan med sig. Han var just
sjelfva »lyckans söndagsbarn» — var det icke så han
sagt den fattige, sentimentale poeten?
Han trifdcs i Stockholm. Han hade fullt upp med
praktik. Här som öfvcralit var han kvinnornas läkare
och kvinnornas gunstling.
Han saknade egentligen ingenting, och ändå var
det någonting, han saknade. Men det var en blid och
stilla saknad. Det var nog så, det kändes att bli
gammal.
Han tänkte ofta på sin ungdom — för fyra år se-
dan — i Paris. Det var mycket, som påminde honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
