Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
sådana som hans en gång var... Han hade ensam, uppe
på sin kammare, skrapat ihop sina intressen liksom va-
rianterna på hans numrerade pappersremsor... och där
de gingo upp i sömmarna, fick han lappa ihop dem med
sina historiska knappnålar...
Nej... nu måste violoncellen fram !
Han satt kvar på soffkanten och spelade, först svagt,
utan sammanhang, utan innehåll och kraft. Men så små-
ningom samlades tonerna till en ren, frisk, brusande
flod, som sköljde bort ur den trånga kammaren allt
skräp, allt dam, all smuts, som hans gamla svarta råttor
ej orkat gnaga bort, och strömmade ut genom fönstret,
i den skumma sommarnatten, under den ljusa himmelen
— för att falla ned som kylig, svalkande dagg öfver de
halfförbrända, rykande spillrorna af ett lif, som låg för-
spridt och förskingradt därute, som inga varianter mer
hade att bjuda, och som inte längre kunde lappas ihop
med några knappnålar...
Pendylen slog två, och det blef kallt om bena.
Bibliotekarien steg upp, stälde violoncellen i hör-
net, stängde fönstret, drog ned rullgardinen och tände
ljus. När han fått af sig rocken och knäppt upp västen,
stannade han med händerna i sidorna och undrade, livad
djäfve’n han skulle läsa, sedan han lagt sig. Det stan-
nade som vanligt vid statskalendern, hans gamla vän och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
