Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
en viss säkerhet, i rösten. »Hvad liar det med moralen
att göra, om jag inte vill gifta mig med Nils, som är
bara dum och som inte talar om annat än om alla hästar,
han är bekant med, och om deras familjeförhållanden?
Får jag inte bli Vilhelms hustru, så blir jag ogift.»
Hvarpå fröken pressade ihop sina läppar, så att
skalken i munvinklarne totalt försvann och hon för ett
ögonblick blef lik sin fader. Hon såg ut som hade hon sagt
sitt sista ord och som vore hon ej det allra minsta rädd.
Den gamle baronen teg ett ögonblick. Med mild
och saktmodig röst talade han sedan :
»Jag vill visst inte såra dig, m’amie, genom att
yttra mig på minsta sätt förklenande om den unge herre,
du finner passande att titulera Vilhelm. Det är ju möj-
ligt, jag vill till och med gärna tro det vara sannolikt,
att han är en utmärkt ung man — fastän han heter...
rar det Lundström? — Lundeström, nå! Jag vill visst
inte påstå något annat, fast jag onekligen hade skäl att... »
Emellertid behagade det ej unga fröken att höra sin
tillkommande omtalas i dylika ord. Hon sköt fram un-
derläppen och afbröt sin fader ännu en gång :
»Jag tycker jag kan få vara en människa, jag också
— fast jag heter Beat-Julie!»
Detta var för mycket för fadershjärtat. Baronen
tyckte ej om att bli afbruten och allra minst, när det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
