Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
själf hvad hon väntade. Hon hade ju dittills alltid varit
en lydig dotter, som blickat upp till sin fader...
Baronen vände sig om, hade något att ordna på’
skrifbordet, lyfte på brefpressen, synade den från olika
håll och sade öfver axeln bort till sin dotter :
»Den där... personen, som du känner, och som...?»
»Ja, det var Vilhelm», sade hon i den mest obe-
svärade ton, hon kunde åstadkomma.
»Såå? Jaså! Och han går omkring och köper mina
bref?»
»Nej, han har räclclat det där brefvet. Två af Stock-
holms största autografsamlare öfverbjödo hvarann. In-
gen af dem hade pappa representerad i sin samling.»
»Inte det! Det var skada det! Hm, det måtte vara
ena vackra samlingar, de ha!»
Nu kom skälmen fram både i frökens ögon och mun-
vinklar. Hennes leende svarade, hvad hon ej vågade ut-
tala: Ja, att döma efter pappas bref så... Och ögonen
sade, att familjescenen i alla fall var lustig, fast det var
oförsvarligt af henne att nära nog drifva med sin egen
imponerande pappa.
»Vi få talas vid se’n», hörde hon baronen säga.
Hon tog ögonblickligen till llykten.
Men baronen sjönk ner i sin styfva skinnstol och
blef sittande där han satt. Då betjänten kom med bud,
att hennes nåd friherrinnan väntade i matsalen, höll han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
