Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brytning, en sådan där frossa, som ligger djupt i själfva
benmärgen. Men det är alltför roligt att tänka sig vara
därute igen och märka, att stöflarna icke läcka, han sve-
per bara vårdslöst täcket omkring sig och blir sittande.
Vinden hade icke saktat af mycket, den sopar fram
massor af hvitgrå skyar öfver Everts utsikt, och hvarje
gång de glesna litet, bryter solen igenom dem grann
och klar. Då är det som lyste den med dubbel glans
öfver de stora blågröna vågorna, som ha vackra hvita
skumkammar längre ute i den breda bukten, men bli
smutsgulgråa närmare stranden. Där slås de sönder i
små fula och ilskna, lerfärgade bränningar. Han räknar
mer än tre alnars djup, där lerfärgen börjar...
Då kommer hans mor in i sjukrummet, förebrår
honom för att han förkyler sig igen, tvingar honom ner
i bädden, och söker bland böckerna på bordet efter en
religiös kalender, ur hvilken hon brukar läsa högt för
honom. »Asch,» protesterar Evert, »det är ju inte nå-
got farligt, bara en liten förkylning efter senaste jakten ! »
Men mor är envis, stryker honom öfver brännande
tinningar, manar honom till tålamod och börjar läsa högt
en historia om en snäll gosse, som låg mycket sjuk och
var nära att dö.
»Den har jag läst, » förklarar Evert och kastar på sig.
Mor börjar en annan medeltidshistoria om en from
pilgrim, som vandrar till Jerusalem. Evert hör på nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
