Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
All trötthet frän hans långa, svåra lunginflammation
var borta, han var frisk och kry och stark igen, och nu
skulle den gamla, sluga backharen bakom riorna ändtli-
gen falla!’
»Pang!» lät det doft, på långt afstånd genom fön-
sterrutorna, som skallrade lätt, i detsamma klickade ha-
nen på Everts dubbelbössa mot den tomma cylindern i
hans oladdade bössa, och han själf föll utan ett ljud
framstupa öfver bössan på det bara golfvet och blef lig-
gande där orörlig. Och den samlade spända feberkraften
hade det ödesdigra skottet vingskjutit under honom, och
han drog endast en djup, lättande suck, när han föll.
Fem minuter därefter kom mor in och blef halft
ihjälskrämd af hans underliga ställning. Hon gaf till
ett högt rop och fick en plötslig misstanke om själfmord,
när hon såg bössan. Men så såg man att han lefde och
att ingen blod flöt. Han bars i säng, och så snart han
kommit dit, bröt en förfärlig frossa öfver honom, som
kallade honom till halft medvetande igen. Och han kla-
gade sakta att han frös. Man täckte öfver honom, tvang
honom att svälja varmt fläderté, och han sjönk tillbaka
i en matt dvala, medan hans mor med bekymradt an-
sikte satt hos honom. Det här gestaltade sig till reci-
div, och hon förebrådde sig djupt att ha lämnat honom
ensam ett enda ögonblick.
»t*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
