Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
och innan halfva middagen gått, klappade farbror Anton
henne mycket vänligt på kinden. Han tyckte hon pas-
sade att snart bli fru, ty nu hade han sett tillräckligt för
att veta att hon kunde göra en man lycklig.
Men man undviker icke sitt öde. Den här gången
kom det med kycklingen.
Sjelfva rätten var det emellertid inte något fel på.
Foglarna lågo vackert skurna och upplagda på det stora
fatet, och husjungfrun började bjuda omkring.
Men på en gång kände Elsa, att hon blef röd som
en pion. Der kom Stafva efter sin kamrat och bjöd legy-
merna. Men hur bjöd hon dem? Icke som det anstår
och passar sig på en bricka öfverbredd med en finare
liten duk, utan helt enkelt och urskogsaktigt på en van-
lig stor tallrik, hvars välkända form hon naivt sökt du-
pera bort medelst en pålagd servet.
Elsa fick hastigt fatt i hennes klädningsärm.
»Hvar ä’ brickan?
»Emma hade tagit den, och...»
»Tyst! Stafva har visst glömt bort att servera!»
Den unga husmodern reste sig från bordet, gick
bort till huffeten, plockade hastigt och nervöst bort
paraduppsättningen af punschkaraff och glas, tog den
tillhörande brickan, bredde en servet öfver den och flyt-
tade på legymerna. Och så fick Stafva gå vidare i sin
tjensteförrättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
