Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
»Ja, gå då inte och tänk sådana der dumheter, hör
hon det!»
»Ne-ej...»
Elsa klappade henne leende på axeln och höll henne
fast, medan hon såg henne i ögonen.
»Lofva mig det nu!»
»Ja. »
»Och så ska Stafva vara glad!»
»Ja.»
Unga fröken gick sin väg med lättadt hjerta. Nu
kunde hon då roa sig med gladt mod och helt och hål-
let öfverlemna sig åt sina gäster. Allting var godt och
väl igen.
Men medan hon gick på gårdsplanen ocli spelade
krocket, tänkte hon likafullt då och då på Stafva. Hon
önskade, att hon skulle komma ut för att få se, hur hon
såg ut, och att hon verkligen var glad igen.
Om en stund kom också Stafva mycket riktigt, på
väg till bersån med förfriskningar. Elsa betraktade henne.
Nej, hon hade samma bekymrade, nedtryckta min
som förut och gick lika tyst utan att se sig omkring.
Allt hvad Elsa försökt hade ingenting hjelpt, hvarken
vänlighet eller konfekt.
Men hvad ville hon då?
Elsa kände sig riktigt ond på henne. Hon kunde
väl inte falla på knä och be henne om förlåtelse heller?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
