Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag är så stygg och dum», mumlade Elsa vid hen-
nes axel. »Och Stafva som alltid ä så hygglig och rar
och...»
o
»Ah nej, åh nej!...» Och på en gång kom det er.
flod af tårar ur Stafvas gamla ögon. »Säg inte så!...
Det är fröken som ä rar. Fröken ä alltid rar.»
Och allt efter som hon torkade tårarna ur ögonen
med förklädet, kommo nya fram i stället. Elsa mindes
sig aldrig ha sett henne gråta förr, men aldrig förr hade
hon heller sett henne se så glad ut som nu, då hon grät.
Det var en helt annan menniska än den buttra, gamla
Stafva, som man träffade sju dagar i veckan.
Elsa tog henne i famn och smekte henne, och det
kändes inte alls besynnerligt, fastän hon bara var »en
jungfru».
Och när den unga flickan blef ensam i sitt lilla rum,
log hon för sig sjelf hela tiden ända tills hon somnade.
Hon tänkte på Stafvas klarnade drag, och det gjorde
henne så underligt godt.
På morgonen vaknade hon som vanligt vid att det
knackade på dörren, och Stafva kom in med de borstade
kläderna. Men hon hade någonting i handen, som såg
ut som en liten, konstig, röd bukett. Då hon lagt ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
