Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 —
Snön låg hvit öfver träden i promenaden.
0en täckte buskarna i planteringarna, så att de
sago ut soin porösa, runda kullar af snö, öfver
hela faltet låg den som ett hvitt, spändt täcke,
oci himlen hängde grå med drifvande skyar.
Ernst Hallin såg icke på naturen denna dag.
Han tänkte med ett slags underligt halfvaken re-
flexion på fattigdomen, som han egentligen inte
visste, hvad det var, han, som i hela sitt lif
annu inte behöft tänka för sig själf. Och så
kom han att minnas hemmet i Gammelby, där
adern var en fattig skoladjunkt, som gått där
vid läroverket i flera och tjugu år. Och den
religiösa känslan för hemmet vaknade inom honom.
Nar han kommit så långt ner i promenaden,
att han sag dess slut, stannade han och såg på
klockan. Den var öfver tio. Han vände om
och °gick med lutande rygg och snabba steg
hemat. Han mötte den ena efter den andra
som vandrade här i samma ärende som han —
för att° få litet luft, som skulle räcka att sitta
mne pa. I den disiga morgonluften drogo de
honom förbi, utan att han ens lade märke till
dem. Han tänkte bara på att hinna hem i tid
fa krypa in i nattrocken igen och så sätta sig i
gungstolen och läsa, läsa ända till middagen. *
Det var så mycket att genomgå, så mycket
att taga reda på. Det såg rent af ut, som om
det blef mer och mer, ju längre han läste. Och
an var sa rädd för att ha försummat något,
kallsvetten stod honom i pannan, så ofta han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
