Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 26 —
bank. Och de nya lifsvilkoren medförde ett
nytt lefnadssätt.
Men ett blef sig dock likt. Och det var de
stora festerna. Det var den karga naturen högt
uppe i norden, hvilken som motvigt mot den
långa, sorgliga vintern fordrade, att glädjen
skaffades till huset, på hvad sätt det nu månde
ske. Och därför drickes det och ätes mer i
nordanbygden än någonstädes eljest i hela den
civiliserade världen. Ty det omåttliga kalasandet
är ingenting annat än ett våldsamt försök att
till hvad pris som hälst skaffa människorna den
glädje, som naturen tycks ha förnekat dem. Det
är vintern, den långa, mörka vintern, som stängt
människorna inne och lärt dem att berusa sig,
emedan tiden ändå så väl räcker till att sofva
bort ruset. Det är vintern, den långa, kalla
vintern, som lärt människorna att under veckor
fråssa på mat, emedan arbetet ändå måste hvila.
Det är vintern med sin frost och snö, som stält
nordbon efter söderns folk. Ty i själfva verket
hinna de att lefva tre år, under det att han
lefver ett.
Men under vintern liksom under sommaren
står kyrkan öppen, och om vintern flockas folket
i templen, och prestens dystra lära vinner själar
i tusental, och människor, hvilka på jorden sakna
alt, drömma bort minnet af sin sorg och sina
umbäranden vid tanken på det salighets land,
som skall mottaga dem, när döden öppnat be-
frielsens fruktade portar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
