Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 47
voro tätt sammanpressade, men så fort han ta-
lade, rörde sig snabbt och med egendomliga,
säkra smällar, medan ögonen fingo ett stickande,
skarpt uttryck. Han var prest och extralärare
i skolan med kristendom till hufvudämne.
När adjunkten fick se dem, förmörkades
hans ansigte, och han gjorde en otålig rörelse
med ena axeln. Men Simonson var studiekamrat
med Ernst, och den andre tyckte han om för
hans ungdomliga väsen och färska Upsalahistorier.
Det var ingenting annat att göra än att hälsa
vänligt. Herrarna bytte handslag, och Simonson
yttrade något om vädret. Adjunkten Hallin sade,
att det var kallt i lärarnas samlingsrum, och att
det varit så under de aderton år han varit där.
Vikarierande lektorn stod och teg. Han förde
ett par gånger handen åt munnen för att dölja,
att han gäspade.
I detsamma kom Bruhn in. Han var en
storväxt, bredaxlad karl med ett utseende, som
man genast måste stanna för att betrakta. An-
sigtet var aldeles genomplöjdt af linier, han var
flintskallig, men hela den nakna delen af hjässan
såg ut, som om den endast varit en onaturlig
fortsättning af pannan, och midt på pannan syntes
en stor, oformlig knöl, hvilken i förening med
de djupt liggande ögonen och de starka ögon-
brynen gåfvo hela ansigtet prägeln af en kolossal
tankekraft, en kraft, som säkert och fast stäng-
des inne. Hela hans yttre var ytterst ovårdadt.
Öfver en sliten väst, som på ett misstänkt sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
