Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adjunkten skaffade henne utan vidare en plats
i stadens flickskola.
Men efter den tiden var det som en tyst strid
mellan Selma och föräldrarna.
Gustaf tyckte sig fru Hallin liksom mest
kunna lita på. Han var så mjmket barn ännu
och ingen kan veta, hvar eller hur frestaren
lägger ut sina snaror för de svaga människo-
barnen. Men han var altid glad och nöjd, grä-
lade förstås ibland, men blef snart snäll igen,
och när han retades med mor eller syster, var
han så lustig att höra, att fru Hallin altid måste
skratta, ibland ända till dess att hon fick tårarna
i ögonen. Och så var han hennes kelgris och
älsklingsbarn, skrapkakan i familjen, som pappa
kallade honom, när han var vid godt lynne, och
han fick ännu sitta i hennes knä ibland, när ingen
såg det, fast han var stora pojken och redan
växt henne ett godt stycke öfver hufvudet.
Det var en egenhet med barnen, isynnerhet
med sönerna. De hade alla haft stort behof af
vänskap, och de hade båda sökt och fått goda
vänner. Men de träffade dessa mest utomhus.
De sökte upp sina vänner i deras hem, och det
hände aldrig, att det motsatta blef händelsen,
aldrig att det Hallinska hemmet blef tillhåll för
barnens vänner. Och därför hade föräldrarna
altid klagat, att de så litet sågo till sina barn,
när de hade ledigt.
Fru Hallin kunde inte förstå detta. Ty hon
visste, att hon hade älskat sina barn, kanske mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
