Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 75 —
När gossarna blefvo äldre, berättade för-
äldrarna historien för dem. Och sedan brukade
den yngre brodern altid, när det skulle vara väl,
kalla den äldre för Kain. Det hade öfvergått
till ett smeknamn.
Naturligtvis hade pojkarna reda på historien
och de båda bröderna kallades därför sedan åra-
tal tillbaka af sina elever aldrig för något annat
än Kain och Abel.
Lektor Hallin hade fört ett gladt ungkarls-
lif, somliga påstodo till och med, att det varit
ovanligt bullersamt, och när han kom hem från
sina sommarresor till utlandet, som han företog
»för språkens skull», och till hvilka han altid
förstod att skaffa sig medel, förde han med sig
en doft af den stora världens lyx och elegans,
som gjorde honom till den lilla stadens lejon,
och hade han velat, skulle han ha kunnat vara
gift många gånger om.
Lektor Hallin hörde till dem, som ha haft
tur med sig i världen, som man säger. Alt
hvad han önskade, lyckades han på ett märk-
värdigt sätt att hastigt förskaffa sig. Lifvet tog
han lätt, och sorgerna, om han hade några, af-
skakade han som en mås, när den dykt ned i
vattnet, skakar sina vingar, så att inte en droppe
sitter kvar på de glänsande tjädrarna. Han
gjorde skuld på skuld, utan att någonsin ens
göra min att betala af de växande summorna,
och när han var fylda fyrtio år, och gäldenärerna
trängde på, förlofvade han sig plötsligt med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
