Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79 —
förråd af liflighet, och när han varit gift ett par
år, återtog han sina resvanor om somrarna,först
i sälskap med sin hustru, men sedan ensam.
Han påstod, att det skedde för att motverka
vintrarnas stillasittande och naturligtvis också
för att studera språk.
När han kom hem om höstarna, hade han
vanligen magrat. Han såg yngre ut, och i hans
hela väsen låg något af den gamle dandyn.
Men mot vintrarna blef han sig lik igen. Nästan
altid vid godt lynne gick han till och ifrån skolan,
höll lektioner, lefde familjelif och åt middagar.
Och när det bar till, kunde han komma fram
med ett ordspråk, som folk i almänhet skrattade
åt, men som adjunktens fru aldrig kunde höra,
utan att med en känsla af förakt förstulet be-
trakta sin svågers muntra och rödbrusiga ansigte
och feta, oformliga kropp, hvilken såg ut, som
om den ständigt varit stoppad med god mat.
»Näst ligga är sitta bäst,» hade lektor Hallin
sagt en gång, när en person bjöd honom en
stol. Och detta uttryck hade sedan blifvit stå-
ende i hans mun.
»Näst ligga är sitta bäst.»
Det var också ingenting, hvilket i den grad
plågade lektor Hallin i hans egenskap af skolman,
som att han skulle stiga upp tidigt om rnornarna.
Och han var aldrig vid så dåligt humör, som
när han i nattdrägt, med nattrocken omkring
sin feta gestalt och ett ljus i handen förfogade
sig från sängkammaren och in i sitt rum för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
