Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 —
att lektorskan energiskt trädde emellan och med
en röst, som darrade af sinnesrörelse yttrade:
»Abel! Är du en far? Svara mig på det,
Abel, är. .. du . . . en .. . far?!»
»Ja, min söta vän,» svarade lektorn i sin
fogligaste ton. »Jag hoppas, att jag inte misstar
mig på den saken.»
»Abel», svarade lektorskan med aplomb,
»jag undanber mig några oanständiga illusioner.»
Lektorskan var icke aldeles pålitlig i sitt
sätt att använda främmande ord.
: »Om jag liknade dig,» fortfor hon, »så vet
jag åtminstone, att säkerheten kanske inte vore
sa stor. Kommer du ihåg, hvarför Marie fick
flytta i varas ett år sedan?» hviskade hon, så
att lille Erik inte skulle höra det. »Jaså, du
mins inte det. Ja, men jag mins det. Och jag
tillåter inte, att mitt barn misshandlas af sin
onaturliga far. Ty jag är hans mor. Kom ihåg
det. Och sa länge jag ännu går här på jorden,
sa ska mina barn inte sakna skydd hos sin mor.
När jag en gång är borta, då kan du slå dem,
Abel, och jag vet, att du skall göra det. Men
ännu lefver jag,» tilläde lektorskan med en knyck
på nacken, som föga öfverensstämde med hennes
föregående patos.
Och lektorn svarade:
»Ja, min söta vän, det har jag aldrig be-
tviflat. »
Men slagen var han, och Erik kunde sedan
lugnt fortsätta med att aflifva mammas kycklingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
