Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 97 —
«Kom ihåg, att vi ska vara uppe klockan
sju i morgon,» sade han.
Och fru Hallin omfamnade den hemkomne
sonen och såg honom länge i ansigtet för att
utgrunda hvad det var, som hon tyckte sig icke
känna igen.
»Tänk, att du är hemma igen,» sade hon.
»Följ nu med pappa. Uu får ligga i hans rum.»
Och när alla gått, satt hon en stund ensam
kvar, innan hon släckte lampan. Hon visste
egentligen icke, hvari skilnaden låg. Men hon
hade tänkt sig sonens hemkomst helt annor-
lunda. —
Adjunkten Hallins arbetsrum låg på vinden.
En trätrappa förde dit upp. Adjunkten gick
förut, och sonen följde efter. Småpratande tref-
vade de sig fram i mörkret, adjunkten tog fram
nyckeln, som låg på sitt gamla ställe öfver dör-
ren, och de trädde in.
Genom fönstret såg man ut på den rymliga
domkyrkoplanen, där snön låg hvit med hårda
tilltrampade vägar, och där almarna nu böjde
sina bara, rasslande grenar för februariblåsten.
Ernst kände sig så underlig till mods. Hur
ofta hade han icke velat gå in här, medan han
ännu gick i skolan, och tala med fadern förtroligt
som med en vän. Men det hade aldrig ingått
i faderns uppfostringsmetod, och nu, när fadern
kanske önskade - det, visste han icke, hur han
skulle börja.
Pastor Hallin. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
