Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
i natten, försökte han framför alt att få syn på
sin gamla domkyrka. Med båda händerna skyg-
gande för ögonen och med armbågarna stödda
mot fönsterkarmen satt han och stirrade ut i
mörkret. Han kunde ej urskilja annat än de
dunkla konturerna af den väldiga bygnaden.
Men ändå mindes han lifligt de långa aftnar,
när han gått ensam i alléerna omkring kyrkan
eller en ljum sommarkväll setat på någon af de
grönmålade sofforna i almarnas skugga. Isyn-
nerhet mindes han vårarna.
Vårarna 1
Ensam hade han lefvat under hela sin ung-
dom. Med ett par vänner från skolan hade han
visserligen sällskapat. Men han hade ända känt
sig ensam. Ty sjuklig som han var, hade han
aldrig kunnat deltaga i sina jämnårigas lekar.
Han hade gått för sig själf, grubblat och läst,
läst och grubblat. Ständigt hade den tanken
stått för honom, att hvad han än blef i lifvet,
så skulle han aldrig stanna i detta lif, till dess
att han blef gammal, knappast tills han bief en
mogen man. Och med en sjuklig fruktan hängde
han fast vid det förfärliga i den tanken, att han
kanske skulle dö, utan att någonting efter ho-
nom skulle påminna om, att han hade lefvat.
Han trodde på ett annat lif, och han trodde sig
ej hänga fast vid jordelifvet. Men utan att han själf
gjorde sig reda därför, glödde och brann i hans
innersta en kärlek till lifvet och alt hvad i lifvet
fans, en kärlek, som var dess mera stark och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
