Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aesassià
108
det anstår icke en sann kristen att tadla de verk-
tyg, som Herran utkorat för att verka sitt verk.
Hennes hjärta drogs mer till Gammelby
domprost. Och när han en lördagsafton kom
i deras hem, och hon fått tillfälle att förtro ho-
nom något af det, som sysselsatt henne, eller
fråga honom till råds angående något af de
dunkla ställen i skriften, hvilka hon brukade
sitta och grubbla öfver, medan nålen flitigt gick
ut och in mellan hennes snabba fingrar, då kände
hon en frid och en ro, som kunde räcka i många
dagar. Ty domprosten var en from man och
en god människa. Hans blick var mild och hans
leende ljust, så att det gjorde hans långa, magra
ansigte med de möj-ka polissongerna och de stora
kindknotorna nästan vackert. Och hon kunde
icke dölja för sig, att han var en andans man
på ett helt annat sätt än biskopen.
Men eljest var det mest de yngre presterna,
som hon var i tillfälle att se i sin familj. Ty
biskopen stod dem för högt, för att han annat
än i undantagsfall skulle kunna bjudas. Och
domprosten höll sig i almänhet undan från um-
gängeslifvet.
På sista tiden hade hon haft mycket godt
af att umgås med pastor Simonson. Under året
hade han blifvit anstäld som extra lärare vid läro-
verket, och honom hade hon icke haft svårt att
draga in i deras umgängeskrets. Ty han var
Ernsts vän sedan upsalatiden och hade, genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
