Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sig upp, som om han gått i sömnen, och
tog vännen i hand.
»Jaså, du är här,» sade han. »Ja, det var sant.
Välkommen. Hur är det med dig nuförtiden?»
Det kom hastigt och entonigt som en utan-
lexa.
Pastorn betraktade honom skarpt.
»Med mig. Jo, tack bra. Det är visst bättre
att fråga, hur det är med dig.»
Ernst fick plötsligt ett aldeles klart och be-
stämdt uttryck i sitt ansigte.
»Jag mår fullkomligt bra,» sade han kort.
»Vill du inte sitta ner?»
Den andre satte sig hastigt, men tog icke
sina ögon från vännens ansigte. Ernst hade
förändrat sig mycket på den sista tiden. Kin-
derna hade fallit in, ögonen sutto djupt i sina
hålor, och den mörka randen omkring dem var
mörkare och bredare än någonsin. Och så låg
det ett uttryck i hans ansigte, som om han gick
och var rädd för andra. Pastor Simonson märkte,
att den andre betraktade honom från sidan, och
det ryckte omkring Ernst mun, medan han satt
tyst. Icke ett ögonblick kunde han hålla sina
händer stilla. De långa, smala fingrarna löpte
med en febril brådska upp och ned för soff-
karmen, och han skrattade till ett par gånger,
nervöst och kort, som om han hållit på att mot-
arbeta gråten.
Plötsligt reste han sig upp och började att
långsamt gå fram och tillbaka i rummet. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
