Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 119 —
Och man är en rangerad karl, innan man vet
ordet af. Jag kom inte att tänka på det.»
Han satte sig i soffan bredvid den andre
och slog honom vänskapligt på knät.
»Nå, hur har du det härista’n? Trifsdu?»
Pastor Simonson såg lättad ut. Det gick
altid bättre för honom, när han fick tala om
sig själf.
»Jo, jag trifs mycket bra,» sade han. »Det
gör man altid, när man har ett ordnadt arbete.
Jag tror mig kunna säga, att mina förmän äro
nöjda med mig. Jag har predikat ett par gånger,
och min sista predikan har väckt uppseende.
Biskopen ansåg, att jag gjorde klokt i att låta
trycka den. Han har öfverhufvud taget visat
mig mycken vänlighet.»
»Jaså,» sade Ernst dröjande. >:Det gläder
mig.»
Men han såg bort, och öfver hans ansigte
flög en hastig rodnad.
»Om vi skulle gå ner?» sade han plötsligt.
Nere i förmaket hade adjunkten just haft
en liten strid med sin hustru.
På eftermiddagen hade han varit och besökt
sin bror, lektorn, och när bröderna en stund
setat och samtalat, så reste sig lektorn upp och
sade med den gamla tjufpojkaktigheten i tonen:
»Hör du, Erker. Om vi skulle ha oss en
litet gladare afton i kväll. Jag har så’n förban-
nad lust.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
