Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 —
Pastor Simonson gick fram och tog böc-
kerna.
»Tillåter fru Hallin, att jag läser ett kapitel
ur bibeln,» sade han. Det var en nästan omärk-
lig tonvigt på ’jag’.
P’ru Hallin gaf honom en tacksam blick,
men det sved i henne att höra en främmandes
röst i stället för sin sons, och hon fälde tårar i
sin näsduk, när hon böjde ned hufvudet.
Hvarför kunde jag inte göra det? sade
Ernst Hallin för sig själf. Hvarför kunde jag
inte göra det? Det var honom aldeles obegrip-
ligt, och han föll i tankar, arbetade med sig
själf för att få tag i skälet. Hvarför? Det var
så besynnerligt.
Han väcktes ur sina tankar genom pastor
Simonsons röst, hvilken lågt och hårdt uttalade
inledningsorden:
»I guds faders och sons och den heliga an-
das namn. Amen.»
Han läste ett kapitel ur Jesu bärgspredikan,
och de milda orden ljödo med en underligt
främmande klang. De kommo liflöst och kyligt,
som om de aldrig ägt själ, som om de aldrig
uttalats af läppar, darrande af kärlek till männi-
skorna och blygsel öfver deras förfall. De kommo
korrekt och stelt som torra, dogmatiska senten-
ser, hvilka det gäller att komma ihåg, när de
behöfva citeras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
