Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 132 —
snön, som fläcktals låg kvar på gatorna, var på
flere ställen helt och hållet dold af gatslam och
orenlighet. Spillningen frän hästar och mullen,
som mjukats upp mellan gatstenarna, hade blan-
dat sin färg med snön och tillsammans med den
bildat ett slags ogenomträngligt cement, hvilket
hårdnat som en asfalttäckning.
Staden såg öde ut. I ett och annat fönster
syntes bredvid en immig reflexionsspegel ett
mössprydt gummansigte, som lifligt bemödade
sig att följa med gatans händelser. Ett stycke
framför sig upptäckte adjunkten lykttändaren.
Han bar en stege med sig, och framför hvarje
lykta satte han fast stegen, klättrade upp, och snart
glimmade en liten gul låga fram genom skym-
ningen, lyste upp gator och husrader samt kastade
här och där in sitt sken genom fönstren i väl
ombonade rum, där man satt och höll skymning
och väntade med att tända lampan, till dess att
lykttändaren skulle gå förbi och gifva tecken, att
den officiella skymningsstunden var slut. Och
vid reflexionsspeglarna rörde de mössprydda an-
sigtena på sig, och gamla ögon blefvo lifligare,
när de sågo den lilla karlen med sin gråa kavaj
och tjocka skinnmössa långsamt och betänksamt
klättra uppför stegen och tända ljusen i Gam-
melby.
Det var adjunktens särskilda nöje att följa
med lykttändarens arbete, stå stilla på gatan och
se på, hur gatlyktorna tändes, den ena efter den
andra, i zigzag, först på högra och sedan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
