Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I44 —
Där den ena slutade, tog den andra vid. Ja,
det var andra tider. Herre gud, hvad man kan
bli förändrad, och hvad åren gå, utan att man
märker det. Men i hjärtat voro de studenter
alla, som Geijer hade sagt, gamla, glada och är-
liga studenter för hela lifvet.
Det var också alla de gamla namnen, som
väckte minnen och löjen. S:t Eriks gränd,
Gustavianum, Karolinabacken och Slotts-
backen, Kungsängen och Fjärdingen, Åkerstens
och Novum, Hofvet och Dragarbrunn. Det
kunde vara ganska tarfliga historier. Men de
berättades ändå noggrant och utförligt. Alla
kände till platserna, alla hade reda på personerna,
och alla tyckte de om att höra de gamla detalj-
erna om igen. Mest var det lektor Hallin, som
berättade. Han berättade utmärkt, och så hade
han ett sådant minne, ett riktigt märkvärdigt
minne. När han hade berättat en historia, var
det någon annan, som fylde i med en ny. För
det mesta berättade lektor Hallin hvarannan hi-
storia.
Och altibland var det någon, som slog glaset
i bordet med ropet:
»Skål för festföremålet 1»
»Vi får för fan inte glömma bort anledningen.
Skål på dig, Kumlander. Måtte du frodas!»
Och så skrattade alla, så att det genljöd i
»lilla salongen».
Adjunkten Hallin njöt otroligt. Han hade
aldeles glömt meningsbytet med hustrun och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
