Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 148 —
jag kan ju träffas ändå. Och inte skall man
vara folk till obehag genom att hälsa på dem.»
Han tog adjunkten i armen och förde honom
bort i en vrå, undan de öfriga.
»Fan vet, hvad det är åt mig i dag,» sade
han. »Jag känner mig så djäfla meddelsam.
Jag måtte ha druckit åtskilligt många toddar.
Men jag skall berätta dig något. När jag var
mycket ung, var jag en gång kär och tänkte att
gifta mig. Det var en liten vacker flicka med
blåa ögon och så fina kinder och små händer
och alt sa nt. Hon var i det hela djäfligt fin.
Ja, hon var så fin, att hon en dag sade åt mig,
att hon inte kunde ta mig, för att jag var för
rå, sa’ hon. Hahahal Se, så går det, när man
icke kan vara fin. Jag har sedan fått nöja mig
med dåligt sällskap i lifvet och dåliga flickor
också för rästen. Men det är länge sedan det, »
tilläde han, som om han varit rädd att synas för
sentimental.
Han gick fram till bordet och drack ett glas
sherry med sig själf.
Bordet såg afätet ut.
»Det här är gjordt med öfverläggning, »
sade lektor Hallin till magister Baarfot, som med
lorgnetten i högra ögonvrån stod och kastade
melankoliska blickar på valplatsen.
Smörpyramiden med dess topp af persilje-
vippa hade sjunkit ned till ett intet, och kaviarn
var försvunnen mellan den hackade löken. Pa
en och annan assiett låg en skifva kallskuret kött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
