Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— lös —
»Det är vårvädret, som gjort mig tokig,»
sade ham
»Tycker ni, att det är vårväder nu?» —
Hon skrattade med ett litet kort, lustigt skratt. —
»Vi ha ju inte kommit ur februari än.»
»Visst är det vårväder,» sade han. »Känner
ni inte det i luften? Det är varmt i solen, så
att man får lust att knäppa upp rocken.»
Han gjorde det och tog af sig hatten, me-
dan han med näsduken torkade svetten ur pannan.
Hon såg förskräckt ut.
»Akta er, ni kan förkyla er,» sade hon.
»Ni är ju inte stark.»
Han såg mycket förvånad ut.
»Ska ni nu också ta hand om mig?» sade
han nästan förargad. »Det gör alla människor.
Men hur vet ni det egentligen?» tilläde han.
»Selma och jag ha talat så ofta om er,»
sade hon, men blef i detsamma röd och vände
sig bort.
De följdes åt tillbaka in emot staden, och
de pratade om alt möjligt, om gemensamma be-
kanta och gamla tider, då de råkats på barn-
baler och på bjudningar. Hon hade altid tyckt,
att Ernst var så underlig, och hon hade varit
så rädd för honom, sade hon, därför att han
var så alvarsam, så fasligt alvarsam. Men i dag
hade hon sett honom från en annan sida.
»Hvad det är lustigt, att ni kan bära er så
där tokigt åt i ensamheten. Nu är jag inte
rädd för er längre ett tecken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
