Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-— I69 —
o
»Ah, hvad gör det?» sade adjunkten.
Men vid en blick från sin fru afbröt han sig.
»Ja, hvad tycker du själf?» sade han.
Ernst såg villrådig ut. Han var så van att
låta andra bestämma för sig, att det altid ko-
stade på honom, när han skulle fatta ett beslut,
som på något sätt stred emot en annans önsk-
ningar. Han svarade emellertid, ehuru med litet
dröjande stämma:
»Jo, nog hade jag tänkt att gå.»
Och fru Hallin svarade då endast:
»Naturligtvis skall du i en sådan sak göra,
som du själf vill.»
Men hela familjen kände åskmolnet, som
sväfvade öfver dem, utan att urladda sig, och
Ernst började redan att göra sig samvetsskrupler.
Saken var emellertid den, att Selma före
middagen förtrott honom, att det skulle komma
ungdom. Det hade hon hört af Gabrielle, som
hon mött på vägen till skolan. Och då skulle
Eva Bauman säkert komma. Ty hennes tant
umgicks hos lektor Hallins. Och detta bestämde
Ernst. Efter den underrättelsen måste han gå,
hosta hvad det ville.
I det hela taget hade han fört ett aldeles
nytt lif under de två sista veckorna. Altsedan
mötet ute vid bron hade han varit som för-
ändrad. Han hade varit vid godt lynne, skäm-
tat i hemmet och varit öm mot modern. Och
det märkvärdigaste af alt: han hade skrifvit sin
Pastor Hallin. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
