Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och punsch och skrattade och hade roligt, så
att de gamla ibland tystnade utanför och hörde på.
Den ungdomen. Den ungdomen.
Ty hos lektor Hallins visste de, att de altid
fingo vara i fred, och att ingen mamma eller
tant skulle komma och titta i dörren för att se
efter, hvad ungdomen hade för sig. Hela tiden
fingo de vara för sig själfva, och när supén var
serverad, behöfde de bara taga talrikarne med
sig in i kabinettet, och så annekterade de en
flaska champagne och behöllo den därinne. Och
glädjen stod högt i tak.
Alt detta hade Ernst Hallin så hjärtans
gärna velat vara med om. Och han skulle ha
känt sig så belåten, bara han hade kommit så
långt, att han väl setat i en vrå därinne och
fått glädja sig åt de andras glädje och se på
Eva Bauman. Men han kunde inte komma sig
för med att gå dit. Han stod inte ut med att
tänka på, att Simonson skulle sitta i rummet,
på samma gång som Eva och han. Naturligt-
vis skulle han iakttaga dem. Naturligtvis skulle
han förstå alting och fästa sina kalla ögon på
dem och förstumma dem.
Ernst kastade en blick på fruntimmerna i
salongen. Hans mor och fru Pegrelli hade dragit
sig ut i förmaket, och alla de andra hade trängt
sig tillsammans omkring divansbordet. Biskopen
stod framför bordet och sade någonting, till
hvilket alla lyssnade. Så bugade han sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
