Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199 —
»Tyst. Nu kommer talet.»
Ernst Hallin vände sig om. Där ute hade
biskopen knackat i sitt glas, och gästerna hade
stält upp sig omkring bordet. Lektor Hallin
hade tagit plats bredvid sin hustru, som redan
förde näsduken till sina ögon, och Gabrielle hade
skyndat fram till sin fästman och stuckit sin arm
under hans.
»Mina damer och herrar», började biskopen,
och det blef aldeles tyst i det stora rummet.
Biskopen såg med en djupsinnig min i sitt
glas, där champagnens perlor oupphörligt stego
upp till ytan och försvunno.
»Mina damer och herrar», upprepade han.
Han lyfte ögonen och såg ut öfver sällskapet
med något af den säkerhet, som utmärkte hans
föredrag ifrån predikstolen.
Och biskopen talade om äktenskapet, som gud
själf hade instiftat. Han talade om hemmet, det
nordiska hemmet och han citerade skaldens ord :
»Hvad fins på jorden mera värdt,
Att hålla dyrt och kärt?»
Särskildt dröjde han vid en skildring af .let
Hallinska hemmet.
»Det är icke första gången,» slöt han, »som
jag på denna dag och i detta hem har glädjen
att utbringa en likartad skål. För hvarje år blir
denna skål mera betydelsefull. Ty hvarje år,
som gått. har ännu fastare tillknutit bandet mellan
det par, som i dag firar årsdagen af den stund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
