Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
att anledningen till samvaron hade bortfallit. Alla
voro mätta, och alla ville de hem för att sofva.
Ute i tamburen var det trängsel, och söm-
niga jungfrur, som setat och väntat under de
sista två timmarna, hjälpte fruntimmerna på med
kappor och pelsverk. Herrarna kilade uppför
spiraltrappan för att komma åt en cigarr, och
nere pa gatan stod Gustaf Hallin öfverlycklig
med två cigarrer, som han hade lyckats smuggla
i fickan, och väntade på familjen. Han tänkte
röka, när han kom hem på sitt rum. Nu tordes
han inte. Det var så många lärare i närheten.
När alla gästerna hade gått, kom lektor
Hallin af en händelse ut i tamburen. Dörren
till förstugan stod på glänt, och genom dörren
uppfångade lektorns vana öra ett misstänkt ljud,
hvilket lät som en kyss.
Han gick fram och såg ut. I halfmörkret
tyckte han sig skymta en uniformskappa, som
försvann utför trappan. Och in genom dörren
kom huspigan, röd i ansigtet som en pion.
»Hvem var det, som gick?» sade lektorn, i
det han stängde säkerhetslåset.
Flickan såg aldeles förskräckt ut.
»Jag vet inte,» sade hon stammande. »Jag
tror, det var löjtnanten.»
Lektorn svarade ingenting, och flickan för-
svann genast ut i köket.
»Ah fan,» sade lektorn för sig själf. På
hans jovialiska ansigte spelade ett listigt leende.
»Är det på det lilla viset?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
